Vabbat...

Har varit hemma de senaste två dagarna med sonen, eftersom han fick feber, precis som förutspått av läkare och sköterska när dom gav honom 1 och halv års sprutan. Det tog faktiskt nära på exakt en vecka innan den inträdde, och sonen blev som han brukar bli under feber, avigt inställd till all mat och liknande. Fick lirka i honom lite mat och annat smått och gott under två dagar, men idag var första dagen utan feber, och imorgon är han välkommen på förskolan igen (ska alltid gå en dag efter feber innan han får återvända till förskolan, för säkerhets skull). Dessutom åt han nästan helt normalt igen idag, förutom att kvällsgröten blev ratad efter hälften.

Vi har varit ute mycket trots att både sonen och jag varit sjuka. Jag fick självklart en omgång av förkylning i helgen, och den har nu precis börjat ge med sig också. Ska lägga mig tidigt så att jag blir ytterligare återställd (sömn påskyndar faktiskt min återhämtning väldigt mycket har jag märkt på sistonde).

Det är mycket upptäckar-tag i sonen nu, och han kan inte låta bli att utforska överallt. Det är härligt att se honom springa runt, titta och peka på allt. Det kommer nog bli en spännande höst, för oss allihopa.

Nu ska jag borsta tänderna och hoppa i säng extra tidigt, så jag förhoppningsvis får rejält med sömn och känner mig pigg imorgon. Det är en 75%'s dag.

Rätt tomt...

Nu är det rätt tyst hemma. Sonen sover, och förhoppningsvis har hans "natt-vaknings" perioder redan varit (bara två korta hittills), eftersom han bara sovit ca 30 minuter på dagen. Nästa vecka börjar vi med 75% tillbaka på jobbet, och det blir nog inga problem för sonen att vara på förskolan nu när han faktiskt kommit in i det. Han börjar gråta så fort vi kommit fram till förskolan fortfarande, men han slutar ganska snabbt efter jag lämnat honom berättar förskolepersonalen för mig.

Det är väldigt skönt att vara tillbaka på jobbet, och allt fungerar bra där. Det är inga jättekritiska saker jag hamnat i ännu, och har varit lätt, faktiskt lättare än jag gissade, att komma in i racet igen. Hjärnan har fått vila mycket under tiden jag varit hemma, så den verkar vara trimmad för nya utmaningar. Jag känner väldigt mycket för att gå djupare in i arbetet och faktiskt ta lite mer ansvar, men än så länge känns det långt framme. Tror sonen får växa till sig ett tag till innan jag ska lägga in för större ansvar, så jag verkligen vet att jag har tiden att lägga på arbetet.

Privat är det lite tomt just nu. Dock inget jag vill skriva om här. Det fungerar bra med sonen hemma dock, och vi har kul hemma. Han utvecklas i racerfart, förmodligen för den ökade mängden med stimulans han får på förskolan. Det är inte längre aktuellt med vagnen om han inte är väldigt trött förstås, men han verkar till och med trivas bättre med att jag bär runt honom de korta tillfällen då vi varit ute för länge eller han känner att han vill vara nära en stund.

Har haft ett par perioder av saknad till den nära vänskap vi hade på Area 41-tiden. Känner att det knackar på axeln vid tillfällen då jag ser kompis-gäng på stan eller som ikväll då ett gäng gick ut från ett hus på väg till puben. Den gemenskap vi hade där, med små fester eller utekvällar var gyllene tillfällen att bara hitta på saker som skänkte bra med gemenskap och kärlek, som gjorde att de tuffaste tider blev helt okey. Det finns fortfarande tillfällen jag känner stor glädje i att ha varit med, och kunnat delta på det sätt jag gjorde.

Hittade en låda med foton från "förr" uppe i förrådet när jag letade efter höstkläder för ett par dagar sedan. Det var mycket minnen i de fotona, foton som jag inte har digitalt. Någon dag ska jag ta de fotografierna och skapa ett nostalgi-album, och försöka skriva ner omständigheterna. Det vore synd om jag inte kunde berätta om dom för min son när han växer upp, så han får se att jag också var ung en gång i tiden, även om jag säkert vid det tillfället är en tråkig gubbe. Förhoppningsvis ser han mig inte så, men vem vet, det är mycket i livet som förändras, det är jag själv ett levande bevis för.

En dag kanske jag kan släppa lite på den här vuxen-biten och tillåta mig vara ung och fri igen, kanske när sonen är stor nog att ha barnvakt i mina eller frun's föräldrar, så jag kan släppa loss och bara vara lite igen, just nu känner jag dock att det måste en säkerhet i att jag finns där för honom så han inte ska bli orolig av sig. Han är en riktig guldklimp och det ska bli otroligt häftigt att se honom växa upp, samtidigt som det verkligen skrämmer skiten ur mig, om jag kommer kunna vara den far som jag önskar vara, för att han ska ha bästa möjliga miljö att växa upp in och känna sig trygg i sina föräldrar, även om resten av världen kan te sig otäck och skrämmande.

Dags att slötitta lite till på TV, kanske ta en natt-cigarett, och sedan dråsa i säng för att sova ut ordentligt imorgon (vilket nog inte kommer hända, då sonen blivit van vid att vakna tidigt, och han är ännu inte gammal nog att gå upp själv, även om han numer kan ta sig in och ur sängen själv).

Flight mode !

Äsch ! Det var visst redan uppfunnet, som Mobil-mannen och Modestie så snabbt påpekade i kommentarer till mitt inlägg. Jag har alltså bara en allt för gammal mobil (K750i) för att veta om att den möjligheten fanns. Dåså, men då får jag hoppas på att min nuvarande firma-mobil lägger av snart, så jag kan se till att få en med stöd för det så kallade "Flight Mode".

Jahopp. Det har blivit sent, och jag har inte duschat ännu. Hamnade i telefonsamtal med mamma där jag uppdaterade henne på vad som hänt på sistonde.

Gått bra hittills !

Allt har bara rullat på, och även om jag fick ett stygn i hjärtat på vägen hem när jag tänkte på att sonen inte varit hemma sedan kl:10, så gick det bra och jag möttes av en glad och trött kille på förskolan.

Note:

En sak slog mig när jag var på sjukhuset. Varför har inte mobilerna möjlighet att stänga av själva "telefoni"-delen?! Tänk en knapp som fungerar precis som ljudlöst läge, fast den stänger av telefoni/nät-delen helt. Då skulle man fortfarande kunna använda mobilen på sjukhuset, de delar som inte kräver telefoni eller nät vill säga, som kalendern (som jag uteslutande använder i och med synkning med jobb-datorn, så jag vill gärna lägga upp nya tider för sjukhusbesök och dyl. när jag är där, men nu måste jag ta en lapp, som jag så fort jag kommer utanför sjukhuset ska komma ihåg att lägga över i telefonen, så möten inte kolliderar med nya på jobbet/privat). Dessutom har många sina mp3-låtar/spel/videosnuttar på mobilen, och det skulle också kunna öka batteritiden då man sitter vid tillfällen då telefonin ändå ej är tillåtet. Det skulle självklart skapa ett visst problem med nödsamtal, men det borde inte ta speciellt lång tid att "starta upp" telefonin vid inknappning av nödsamtalsnummret, eftersom det mesta redan har startat upp, så vid 112/90 000, så borde telefonen automatiskt återställa telefonin.

Jag tycker iallafall att det vore en väldigt användbar funktion, och skapa ytterligare användning för mobiltelefoner.

Nu har Sonen somnat in för natten, efter en rätt tuff nattning, men han kommer nog sova hårt inatt iallafall.

Dags för mig att slappa lite innan det är dags för detsamma, det är tidig morgon imorgon igen.

Det är mycket nu!

Idag har jag sovmorgon, och anledningen är att sonen ska på sin 1 och ett halvt års kontroll på vårdcentralen, och ska dessutom få spruta mot en omgång barnsjukdomar. Därefter är det bara att åka vidare till förskolan, där sonen får stanna mellan 11 - 17 idag.

När jag väl lämnat lillkillen, så är det bara att dra vidare till sjukhuset, där jag ska ta min MS-medicin, mellan 12-14, och därefter åker jag direkt till jobbet för att jobba två timmar innan jag sedan till slut åker och hämtar sonen, för att komma hem runt 17-tiden, och efter sonen fått sin nattamat och badat, så ska vi kanske åka och besöka killens mamma, och sedan är det nog bara att lägga sig.

Det är så mycket runt omkring som måste komma till ro, och dagar som denna är egentligen inget speciellt. Det fungerar bra nu när sonen faktiskt har börjat hitta sig själv på förskolan på ett mycket bra sätt.

Jag hoppas bara att allt runtomkring kan lösa sig, så att vi kan få ordning på resten.

Dags att ta promenad med vovven!















Sonen har växt och blivit stor !

Snart helg!

Och jag ser fram emot det. Det ska bli skönt att få sova ut på morgonen, är inte riktigt van vid tidiga morgnar ännu, men det kommer. Hela veckan hittils har gått alldeles jättebra att lämna och hämta sonen på förskolan, och det har varit riktigt kul att träffa arbetskollegorna igen.

En riktigt rolig sak var när jag vid fikat imorse satte mig ner och snackade datorer med en av de kollegor jag trivs mest med på jobbet, och han efteråt sa "Fan vad skönt det är att ha dig tillbaka!". Då känner man sig rätt jäkla bra oavsett hur tufft livet kan vara runtomkring.

Nu är det snart dags att nanna kudde, så jag är pigg och glad på arbetet imorgon. Det blev direktinsättning i fullt arbete när jag kom tillbaka, och det känns också skönt. I still got it, och det var faktiskt en sak som jag var lite orolig för att jag skulle tappat under all tid undan. Nu har jag faktiskt verkligen mer energi än vanligt till och med.

Cheers !

MoreCowbell.dj

Fick tipset av min vän, MoreCowbell.dj, och testade att ladda upp en gammal klassiker, kalles klätterträd:

	Make your own at MoreCowbell.dj

Trött

och energilös, så känner jag mig idag. Det är lite tufft nu, men för sonens del så fungerar det bra på förskolan iallafall. Det kommer nog faktiskt (*peppar peppar*), gå bra att börja jobba på halvtid nästa vecka.

Jag hade fel i mitt förra inlägg förövrigt, imorgon ska han vara 2 timmar också, mest pga att hans inskolningslärarinna inte jobbar på Onsdagar, pga nerskärningarna på förskolorna här i Vadstena, och han är inte van vid att hon inte är där. Vi testar med 2 timmar med övriga förskolelärarinnorna och kollar om det fungerar lika bra. På Torsdag prövar vi med 4 timmar, och då är jag i närheten ifall han blir otröstlig.

Nu måste jag sova, försöka få tillbaka lite energi i mig själv.

Ett par bilder från förskolan...

Sonen har nu börjat inskolningen för förskolan, och jag tog ett par bilder på hur det gick förra veckan. Han verkar faktiskt trivas rätt bra redan, och idag ska vi testa att säga "hejdå" och gå iväg en kvart. Imorgon är det en längre stund, och vi får väl se hur det går. Innan har vi fuskat och bara gått när en av oss behövt sticka iväg, men nu måste vi alltså göra det den "korrekta" vägen.

Ute i det friska försöker dom vara två gånger om dagen, och det är riktigt bra det. Sonen får full aktivering, och sover supergott på kvällarna efter en dag på förskolan, och då har han ännu inte varit mer än 2 timmar som längst ! :-)

Sonen känner igen bilden ute, och pratar för fullt nu, och berättar vad han gjorde tror jag...

Lite bilder...

Dags att lägga upp lite uppdaterade bilder, nu när kameran har återbördats till mig igen ! :-)















Det är vackert här vid vättern...


Samuel äter oftare och oftare själv, och förhoppningsvis kommer det gå bra på förskolan också, det får vi se i dag!














Nuförtiden sitter Samuel sällan i vagn när vi går ut och går med Pajas. Det är för det mesta med sina egna två han följer med. Han är riktigt duktig, och ibland lyssnar han till och med på sin pappa och följer efter honom istället för att springa iväg på egna äventyr.



Och han ser alltid glad ut när han får promenera för egen maskin !

Förskolan, the first days!

Nu har vi påbörjat inskolningen på förskolan, och det har varit ett par intressanta dagar!
I måndags fick vi först hembesök av inskolningslärarinnan, som kommer vara Samuels närmaste på förskolan. Det var för att se hur vi hade det, och det gick bra rätt fort, tog ingen lång tid innan sonen började våga närma sig den nya främmande människan som helt plötsligt dök upp här hemma hos oss.

Igår var första dagen på förskolan, och eftersom jag hade haft helt fel i vart jag trodde att förskolan låg, så passade jag på att gå med honom i barnvagnen dit, så att jag lärde mig vägen. Det visade sig vara närmare än jag trodde, faktiskt även närmare än till där jag trodde han skulle gå på förskolan. Det var en mysig förskola, med två avdelningar, bägge för 1 - 3 åringar. Det kommer vara totalt 10 stycken barn i varje avdelning, och det innebär ca 3 barn per lärarinna, så det är inga stora grupper precis.

Väl inne och avklädd, så följde sonen ljudet av barna-rop, och hade hittat in till de andra barnen nästan innan jag själv. Även här tog det ingen längre stund innan han var helt uppslukad av interaktionen med de andra barnen och alla nya leksaker, samt de där vuxna som satt med och lekte _hela tiden_, inte som den tråkiga farsan som bara leker i stunder åt gången, och sedan går iväg flera gånger per dag.

Även idag, så var det samma visa. Den här gången imponerade han på sin mamma genom att ge sig av i förväg in till lekkuddarna, och var praktiskt taget inte intresserad av oss under tiden vi var där. Känns bra, även om det förmodligen kommer bli bakslag, och vi har ännu inte testat att "säga hejdå" och vara borta ett tag. Det ska vi börja med nästa vecka, och sedan är det snart dags att köra "skarpt". Hoppas det fungerar hyffsat bra iallafall, kommer underlätta väldigt mycket för oss allihopa.

Nej, nu måste jag lägga mig snart. Trött som bara den, det är rätt mycket som händer om dagarna, nu, och innan vi kommit helt imål tror jag det kommer ta mer på energin än ge energi med det här...