Odd Thomas....

Återigen har du skänkt mig ett par tankar Dean Koontz. Jag älskar ditt avslut och dina funderingar på livet och det som komma ska, och återigen känner jag att all den kärlek jag skänker till min son kommer vara och bli min legacy till livet jag nu bär med mig.

Min son är mitt allt och det som gör att allt jag får slängt i min väg värt det nu vara. Jag hoppas verkligen att min sons mor får ett fint och bra liv även om det visat sig inte vara för oss som par, och att jag som person har en annan väg att färdas. Min son är det som är bestående och jag hoppas verkligen med hela min själ eller vad man nu vill tillskriva det, kommer kunna ge honom det liv jag hoppas han i slutändan får.
Oavsett vad som händer i framtiden så är det honom jag lever för, och jag jobbar för att han aldrig ska sakna något i sitt liv, varesig det gäller kärlek eller framgång.

Samuel är den jag vill ska ha allt det han behöver och vill, och min kärlek kommer han alltid ha, hur mycket bråk vi än har sinsemellan under tiden jag finns här att tillgå.

Den dagen jag inte längre finns med oss, vill jag han ska veta att oavsett vad, så finns det människor som finns där för honom oavsett vad det än må gälla, och jag kommer alltid ta finnas där, på ett eller annat sätt att skydda honom och hjälpa honom mot sina mål i livet.

Det var inte beräknat och jag trodde aldrig jag skulle bli far till någon. Men han är den vackraste, härligaste och mest fantastiska person jag någonsin lärt känna och ingen och inget kommer någonsin få mig att tycka annat. Han är en del av mig, och ingen/inget kommer någonsin få mig att känna något annat än kärlek till honom, vad än komma ska.

Och som Dean Koontz skriver i Odd Thomas berättelsen beskriver, nåde den som gör honom illa, för oavsett om jag finns i livet eller inte under hans liv i fortsättningen, gör honom illa och du kommer inte få det lätt, jag kommer alltid skydda honom oavsett jag är vid liv eller inte, sålängre han själv är den jag känner och älskar...

Flum, flum och mera flum, men det är så jag känner, och ni som känner mig vet hur envis jag kan vara... ;-)

Grattis min stora pojk, 4 år !

Kram!

4 år... Tiden går...

Jahopp, så fyllde sonen 4 år idag... Tiden rullar på i all välmening
(?!). Försökte göra morgonen lite speciell iallafall, eftersom vi ändå
är hemma pga att samuel kräktes i tisdags på dagis. Han har inte mått
illa sedan tisdag eftermiddag, men jag ville inte ta chansen att han
kanske inte repat sig, så vi är hemma idag också.

Så, imorse gick jag upp med en födelsedagspresent på brickan, 4
tomtebloss nerstuckna i en bulle (hade tänkt köpa typ muffins och
tårtljus till frukosten, men det glömde jag självklart igår) och ett
glas juice. Tände på tomteblossen och började högljutt proklamera hans
födelsedag! Efter ett par omgångar av "Ja må han leva" + "hurra,
hurra, hurra, HURRA", vaknade han till lagom för att hinna se de sista
sekunderna av tomteblossens sprakande.

Efter ytterligare lite gnuggande i ögonen, resande på sig, såg han
genast paketet jag slagit in i tidningspapper (hade självklart inget
annat än julklapps-papper hemma, och kände inte för att blanda ihop
födelsedag o jul), och började slita upp förpackningen. Super Mario
Bros till hans Nintendo DSi döljde sig därunder, en nyproducerad
klassiker som dessutom har en stor mängd med mini-games. Ytterligare +
för spelet är att han kan spela tillsammans med grannsonen på det, då
dom kopplar upp sig med sina respektive DSi dosor, och hjälps åt i
banorna.

Idag blåser det fortfarande rejält ute, men solen skiner, så jag ska
allt ta med sonen ut på en längre promenad idag har jag bestämt också,
så vi inte blir helt instängda här hemma.

Cheers !

Min fantastiska son ! ! !

Min härliga son ! :-)