Wow,
Tog en koll på den här gamla bloggen som jag faktiskt glömt att jag fortfarande hade, och kom fram till att senaste inlägget som var från 2015 inte alls stämmer längre... :-P
Sitter just nu på kontoret i Mjärdevi (dit jag hamnat igen, efter ett släpp från 2013 då jag började jobba på det amerikanska företaget JDSU, senare känt som Viavi Solutions), där jag jobbade till Februari 2017. Efter produkten jag jobbade med beslutats som avvecklingsbar, och jag samtidigt tröttnat på resorna tur-retur Oulu Finland i 2-veckors omgångar så kontaktade jag ett företag som visat intresse för min profil innan. Efter några möten kom vi överens om att jag passade in i deras företagsprofil, och har jobbat där sedan dess.
Första uppdraget blev på Kapsch TrafficCom nere i Jönköping, vilket innebar dags-pendlande. Det var fullt fungerade under den första tiden, och ett extremt roligt och utvecklande jobb, där jag fick chansen att dels bygga och designa en integrations-testbed för deras V2X produkt, samt även senare ta fram underlag och bygga större delen av produktions-testbedden för samma produkt.
Efter ett år med pendlande blev det dock lite för mycket för min numer sambo (förlovade), med att jag var borta hemifrån så efter lite klurande så visade det sig att det behövdes hjälp med ett projekt att sätta upp ett inhouse projekt, så jag avslutade det väldigt roliga konsultuppdraget nere i Jönköping och sitter alltså nu återigen i Mjärdevi.
Inte i samma hus, men jag jobbar med liknande uppgifter som tidigare när jag jobbade i Mjärdevi, dvs, test utveckling inom Telecom.
Hemma har det också ändrat sig mycket, från en stor flådig lägenhet på 230 Kvm ner till 80kvm med 3 barn och sambo, så har det blivit mycket trängre, och vi har inte ens hälften av bohaget vi hade innan i och med det. Dock har vi med tiden börjat få ett hyfsat skönt upplägg i lägenheten, så att det fungerar. Letar efter större mest hela tiden, men svårt med en ordentlig inkomst samt att helst vill vi ju hitta ett eget hus som vi har möjlighet att göra helt till vårt eget, men det känns som det kommer dröja många år till...
Men, vi har iallafall skaffat en rejäl husbil efter mycket om och men ! Den är ett rejält lyft i våra möjligheter att komma iväg och njuta av livet när vi väl har ledigt, och friheten med den gör allt lite enklare för oss ...
Nu tillbaka till jobbet.
tisdag 24 juli 2018
måndag 13 april 2015
New days, 2015 here we go !
Hi, and welcome to my latest blog-feed.
Started getting a bit tired of all the old stuff, and as I'm turning a new leaf, it's time to restart everything else as well.
I live in a great family, even if it's not completely ordinary, as I'm living with my ex-girlfriend, our child E, my son S and her son K.
We have a great relationship and seem to have a great deal of difficulty of leaving each other even if we no longer are a couple. I still adore and love her, and she still needs me around, so for the time being we're just keeping it like it is. When the time comes, we'll hopefully leave each other peacefully and with our children's best wishes.
So, with those words, I'll now leave that discussion and past references to how and what it's to be, and instead concentrate on the main issues in my life, the more important things.
We are working hard right now, getting this year, the year of 2015, to be the best we've had for a long time now, with people falling ill, getting sick, and dying around us. Instead try to finally get some great times with as much of our plans getting in to play as possible !
We have:
- Sweden Rock - E's festival, and I'm working hard to get our Motor home up and running for that.
- Skogsröjet - Both of us usually work there. Motor Home should definitely be working this time..
- Rockstad Falun - My Festival ... Only thing is that it collides a bit with my daughters birthday, and this will be the last year I will be able to get away with it. Next year either they need to go with me, or I'll have to sit that festival out...
More to come later ...
Started getting a bit tired of all the old stuff, and as I'm turning a new leaf, it's time to restart everything else as well.
I live in a great family, even if it's not completely ordinary, as I'm living with my ex-girlfriend, our child E, my son S and her son K.
We have a great relationship and seem to have a great deal of difficulty of leaving each other even if we no longer are a couple. I still adore and love her, and she still needs me around, so for the time being we're just keeping it like it is. When the time comes, we'll hopefully leave each other peacefully and with our children's best wishes.
So, with those words, I'll now leave that discussion and past references to how and what it's to be, and instead concentrate on the main issues in my life, the more important things.
We are working hard right now, getting this year, the year of 2015, to be the best we've had for a long time now, with people falling ill, getting sick, and dying around us. Instead try to finally get some great times with as much of our plans getting in to play as possible !
We have:
- Sweden Rock - E's festival, and I'm working hard to get our Motor home up and running for that.
- Skogsröjet - Both of us usually work there. Motor Home should definitely be working this time..
- Rockstad Falun - My Festival ... Only thing is that it collides a bit with my daughters birthday, and this will be the last year I will be able to get away with it. Next year either they need to go with me, or I'll have to sit that festival out...
More to come later ...
söndag 24 augusti 2014
Nya försök att börja skriva igen ...
Jepp, nu gör vi det igen, vi ger oss på att skriva lite blogg-inlägg igen. Det brukar bli rätt sporadiskt, men jag tänkte att lagom till min 40-årsdag kanske jag borde sätta fart lite igen. Eventuellt blir det bloggandet som blir det jag lämnar efter mig, speciellt till den yngste i familjen.
Inte för att jag är riktigt dålig, men den MS diagnos jag fick i slutet på 2006 har från och till gjort sig mer eller mindre påmind, och det i samband med att jag har ett nytt jobb och röker alldeles för mycket, speciellt med tanke på att jag har MS, så börjar jag väl känna av lite smått att jag faktiskt inte blir yngre.
Visst, jag känner mig inte mycket vuxnare nu än när jag var 20, men vissa saker har förändrats. Jag är mycket mer självsäker i jobb-sammanhang, och jag har betydligt mer initiativ i att ta tag i saker som behöver göras, speciellt när jag hjälper till på olika håll o kanter. Livet har väl börjat skapa någon form av "erfarenhet", speciellt i att "om man inte har testat så vet man inte om man kan", och "om man inte lyckas första gången, betyder det inte att man inte lyckas om man försöker igen" osv... Listan med sådana fina citat kan man nog hitta på tusen ställen på nätet.
MS'n har blivit mer påtaglig sedan ca 1-2 år tillbaka, då det satt sig mer permanent på benen. Det är styltigt och jobbigt att gå efter man fått upp värmen, ungefär som om man inte riktigt vet hur man gör, och därför måste kämpa som fan för att komma ihåg hur man lyfter, roterar och sätter ner benen för varje sten. Efter ett tag är musklerna i vaderna och benen generellt riktigt spända och trötta, trots korta promenader, och det verkar inte hjälpa hur mycket jag tränar. Kan iofs inte längre springa löpband som jag gjorde för ett par år sedan, då jag av risk att snubbla inte vågar mig på det längre, då ena foten har fått s.k. "dropfot". Ingen allvarlig, men tillräckligt för att efter ett tag få mig att sätta ner tårna först åt fel håll så att snubblande är oundvikligt.
I och med sambons mamma's bortgång det här året, samt tiden upp till det med all behandling, och skötsel av henne hemma, så har jag inte riktigt haft ork eller tid i att ta tag i rökningen heller, som faktiskt tydligare och tydligare visar ett samband med MSn. När jag röker så känner jag tydligare av känslobortfallet i de delar så som vänster arm/hand, samt att jag blir segare i benen, det är så påtagligt att jag nu verkligen kan känna av när jag rökt eller inte.
Mina första steg i att hantera detta har blivit att jag nu faktiskt börjar med att dra ner på rökandet till samma nivåer som förr, på mitt förra jobb. Då rökte jag inget förrän jag kom hem på eftermiddagen, och då blev det oftast max 4 cigaretter per dag. Så, innan jul, ska jag tillbaka dit, och om jag lyckas fortsätta därefter, så ska jag se till att avsluta det behovet helt. Jag har verkliga förbättringar att nå om jag låter bli dom, men vågar inte gå allt för fort fram, då är jag rädd att jag bara slutar ett tag, och så vaknar jag upp om ett halvår och är tillbaka på 10 - 20 cigg om dagen igen... Har haft mina stunder redan då jag haft uppehåll i en vecka, eller ett par dagar, men det tar inte lång tid innan jag är tillbaka igen.
Så, tillbaka till 40-årsdagen. Det är nu bara 3 dagar kvar, den 27:de ska det ske. Är inte riktigt personligheten som måste förändra hela sitt liv när jag når 40 år, mest för att jag faktiskt är rätt nöjd med mitt liv som det är idag. Förutom MSn/cigaretterna, så har jag 3 ungar som jag ibland blir så trött på, men samtidigt räcker det att jag är borta från dom ett par timmar så saknar jag dom något otroligt. Bor i en fin lägenhet, helt okey enligt min mening, och har ett riktigt kul och spännande jobb, som jag får utvecklas och jobba hårt i (jobbet är viktigt). Bor även tillsammans med en fantastisk kvinna som jag nog skulle göra allt för, som även gör otroligt mycket för mig och våra barns skull. Så, det blir ingen sportbil, motorcykel, klättra himalaya, ge mig ut på "tankefärd", åka skateboard nerför världens längsta backe, omge mig med vackra 20-åringar, eller på annat sätt förändra mitt liv. Jag är faktiskt inte bara nöjd, jag är innerligt lycklig över att få ha möjligheten med det liv jag har och lever idag. Visst, det finns alltid saker som jag önskar vore annorlunda, men jag känner samtidigt inte att det vore värt det om det ruckar på något av det jag redan idag har.
Nu ska jag försöka komma på vad jag ska hitta på till middag, och eventuellt städa upp lite efter de små, då sambon just nu befinner sig hos sin bästa vän och ska vakna till ordentligt efter gårdagens kräftskiva innan hon ska våga ge sig av hemåt i bilen.
Som sagt, får se om jag kan skriva mer den här gången, eller om det försvinner i mängden till sist oavsett.
Inte för att jag är riktigt dålig, men den MS diagnos jag fick i slutet på 2006 har från och till gjort sig mer eller mindre påmind, och det i samband med att jag har ett nytt jobb och röker alldeles för mycket, speciellt med tanke på att jag har MS, så börjar jag väl känna av lite smått att jag faktiskt inte blir yngre.
Visst, jag känner mig inte mycket vuxnare nu än när jag var 20, men vissa saker har förändrats. Jag är mycket mer självsäker i jobb-sammanhang, och jag har betydligt mer initiativ i att ta tag i saker som behöver göras, speciellt när jag hjälper till på olika håll o kanter. Livet har väl börjat skapa någon form av "erfarenhet", speciellt i att "om man inte har testat så vet man inte om man kan", och "om man inte lyckas första gången, betyder det inte att man inte lyckas om man försöker igen" osv... Listan med sådana fina citat kan man nog hitta på tusen ställen på nätet.
MS'n har blivit mer påtaglig sedan ca 1-2 år tillbaka, då det satt sig mer permanent på benen. Det är styltigt och jobbigt att gå efter man fått upp värmen, ungefär som om man inte riktigt vet hur man gör, och därför måste kämpa som fan för att komma ihåg hur man lyfter, roterar och sätter ner benen för varje sten. Efter ett tag är musklerna i vaderna och benen generellt riktigt spända och trötta, trots korta promenader, och det verkar inte hjälpa hur mycket jag tränar. Kan iofs inte längre springa löpband som jag gjorde för ett par år sedan, då jag av risk att snubbla inte vågar mig på det längre, då ena foten har fått s.k. "dropfot". Ingen allvarlig, men tillräckligt för att efter ett tag få mig att sätta ner tårna först åt fel håll så att snubblande är oundvikligt.
I och med sambons mamma's bortgång det här året, samt tiden upp till det med all behandling, och skötsel av henne hemma, så har jag inte riktigt haft ork eller tid i att ta tag i rökningen heller, som faktiskt tydligare och tydligare visar ett samband med MSn. När jag röker så känner jag tydligare av känslobortfallet i de delar så som vänster arm/hand, samt att jag blir segare i benen, det är så påtagligt att jag nu verkligen kan känna av när jag rökt eller inte.
Mina första steg i att hantera detta har blivit att jag nu faktiskt börjar med att dra ner på rökandet till samma nivåer som förr, på mitt förra jobb. Då rökte jag inget förrän jag kom hem på eftermiddagen, och då blev det oftast max 4 cigaretter per dag. Så, innan jul, ska jag tillbaka dit, och om jag lyckas fortsätta därefter, så ska jag se till att avsluta det behovet helt. Jag har verkliga förbättringar att nå om jag låter bli dom, men vågar inte gå allt för fort fram, då är jag rädd att jag bara slutar ett tag, och så vaknar jag upp om ett halvår och är tillbaka på 10 - 20 cigg om dagen igen... Har haft mina stunder redan då jag haft uppehåll i en vecka, eller ett par dagar, men det tar inte lång tid innan jag är tillbaka igen.
Så, tillbaka till 40-årsdagen. Det är nu bara 3 dagar kvar, den 27:de ska det ske. Är inte riktigt personligheten som måste förändra hela sitt liv när jag når 40 år, mest för att jag faktiskt är rätt nöjd med mitt liv som det är idag. Förutom MSn/cigaretterna, så har jag 3 ungar som jag ibland blir så trött på, men samtidigt räcker det att jag är borta från dom ett par timmar så saknar jag dom något otroligt. Bor i en fin lägenhet, helt okey enligt min mening, och har ett riktigt kul och spännande jobb, som jag får utvecklas och jobba hårt i (jobbet är viktigt). Bor även tillsammans med en fantastisk kvinna som jag nog skulle göra allt för, som även gör otroligt mycket för mig och våra barns skull. Så, det blir ingen sportbil, motorcykel, klättra himalaya, ge mig ut på "tankefärd", åka skateboard nerför världens längsta backe, omge mig med vackra 20-åringar, eller på annat sätt förändra mitt liv. Jag är faktiskt inte bara nöjd, jag är innerligt lycklig över att få ha möjligheten med det liv jag har och lever idag. Visst, det finns alltid saker som jag önskar vore annorlunda, men jag känner samtidigt inte att det vore värt det om det ruckar på något av det jag redan idag har.
Nu ska jag försöka komma på vad jag ska hitta på till middag, och eventuellt städa upp lite efter de små, då sambon just nu befinner sig hos sin bästa vän och ska vakna till ordentligt efter gårdagens kräftskiva innan hon ska våga ge sig av hemåt i bilen.
Som sagt, får se om jag kan skriva mer den här gången, eller om det försvinner i mängden till sist oavsett.
måndag 16 maj 2011
tisdag 12 april 2011
Så !
Sådär ja !
Nu har jag bokat in 10 körlektioner, hela Maj månad blev uppbokad, med två gånger två körlektioner i veckan, förmiddag/eftermiddag. Det har bok, risk 1&2 inköpt, och risk 1 inbokad.
20 stycken prov på körskolans website, så nu bär det av. Den 6:te Maj börjar jag på riktigt. Syn-testet är avklarat, nu väntar jag bara på att körkortstillståndet ska komma hem, och sedan är det bara att tuta och övningsköra !
Nu ska jag bara hitta en sjysst hoj att införskaffa!
Livet börjar kännas rätt jäkla intressant igen ! :-)
Nu har jag bokat in 10 körlektioner, hela Maj månad blev uppbokad, med två gånger två körlektioner i veckan, förmiddag/eftermiddag. Det har bok, risk 1&2 inköpt, och risk 1 inbokad.
20 stycken prov på körskolans website, så nu bär det av. Den 6:te Maj börjar jag på riktigt. Syn-testet är avklarat, nu väntar jag bara på att körkortstillståndet ska komma hem, och sedan är det bara att tuta och övningsköra !
Nu ska jag bara hitta en sjysst hoj att införskaffa!
Livet börjar kännas rätt jäkla intressant igen ! :-)
måndag 11 april 2011
Ungdomsdröm...
Jag har i många år, faktiskt 20 år snart, drömt om att skaffa MC kort. Enda gången jag egentligen kom nära var då, när jag 16 år gammal började köra på körskola för att ta kortet. Dock missade jag uppkörning och sedan blev det snart dags att flytta, sedan kom det alltid saker emellan.
Flytt, studier, dåligt med pengar, mer flytt, flickvänner, andra prioriteringar.
Nu när jag ändå hamnat där jag idag är, så ska jag till slut se till att ta MC kort! Jag har helt enkelt till slut bestämt mig för att göra det som jag så länge velat göra. För att se till att det verkligen blir av ska jag dessutom se till att köpa en paketutbildning, få så mycket jag kan inplanerat till punkt och pricka så att det klaffar. Ska inte lämna något till slumpen, så jag ska till och med se till att boka in ett par extra körlektioner så det inte blir att det saknas i slutänden.
Ska även i samband med det se till att få tag på en sjysst hoj. Har börjat kika runt och fastnat för Yamaha Virago. En lagom stor hoj, med lagom motor, som kan ge mig det jag saknar, friheten att ge mig iväg en sväng på motorcykel. Det är faktiskt inte ofta jag känner mig så fri, lugn, samlad och glad som när jag sitter på en motorcykel.
När jag sitter på en motorcykel, får jag alltid känslan av total frihet, att vrida om gashantaget, och känna hur motorn under mig varvar upp, och det bara bär iväg. Hela kroppen pirrar och allt känns bara så... rätt.
Nu ska jag fan ta steget fullt ut, och ge mig det, möjligheten att bara sätta mig på hojen och dra iväg och känna mig fri från allt ett tag.
Sovdags, väldigt trött efter flera nätter med lite eller ingen sömn. Nu när jag kommit på vad jag vill göra för att komma vidare, känner jag mig lugn igen, och tröttheten efter de senaste dagarna gör sig påmind. Grubblandet har försvunnit och ersatts med en förväntan, som om jag vore barn igen och längtade efter att öppa mina julklappar. Gnatt.
Flytt, studier, dåligt med pengar, mer flytt, flickvänner, andra prioriteringar.
Nu när jag ändå hamnat där jag idag är, så ska jag till slut se till att ta MC kort! Jag har helt enkelt till slut bestämt mig för att göra det som jag så länge velat göra. För att se till att det verkligen blir av ska jag dessutom se till att köpa en paketutbildning, få så mycket jag kan inplanerat till punkt och pricka så att det klaffar. Ska inte lämna något till slumpen, så jag ska till och med se till att boka in ett par extra körlektioner så det inte blir att det saknas i slutänden.
Ska även i samband med det se till att få tag på en sjysst hoj. Har börjat kika runt och fastnat för Yamaha Virago. En lagom stor hoj, med lagom motor, som kan ge mig det jag saknar, friheten att ge mig iväg en sväng på motorcykel. Det är faktiskt inte ofta jag känner mig så fri, lugn, samlad och glad som när jag sitter på en motorcykel.
När jag sitter på en motorcykel, får jag alltid känslan av total frihet, att vrida om gashantaget, och känna hur motorn under mig varvar upp, och det bara bär iväg. Hela kroppen pirrar och allt känns bara så... rätt.
Nu ska jag fan ta steget fullt ut, och ge mig det, möjligheten att bara sätta mig på hojen och dra iväg och känna mig fri från allt ett tag.
Sovdags, väldigt trött efter flera nätter med lite eller ingen sömn. Nu när jag kommit på vad jag vill göra för att komma vidare, känner jag mig lugn igen, och tröttheten efter de senaste dagarna gör sig påmind. Grubblandet har försvunnit och ersatts med en förväntan, som om jag vore barn igen och längtade efter att öppa mina julklappar. Gnatt.
söndag 10 april 2011
Surt sa räven...
Nu verkar polletten trillat ner, och i och med det, så kommer känslorna. Det är inte riktigt min grej att träffa någon som känner detsamma som jag.
Överlever, det gör jag, alltid :-) Förbannelse eller inte, det rör mig inte i ryggen, jag är glad över att hon var ärlig och rättfram nu, istället för senare när jag lagt ner hjärta och själ i ett förhållande trots att jag vet att det tar slut.
Och jag har dessutom lärt att det faktiskt finns just den typen jag letar efter för att göra mig "hel" eller vad man nu säger. En dag kanske jag träffar rätt, och jag håller nog faktiskt fast vid det även om det gör ont på vägen.
Har testat att försöka få det att fungera med någon som inte håller måttet, men det känns som det mest är a total waste of time, då jag förr eller senare kommer fram till att jag faktiskt måste känna något själv annars lurar jag mig själv och den jag för tillfället umgås med, och det gör ingen lycklig.
Att försöka förändra någon finns inte på kartan så för mig är det helt enkelt en quest, att lära känna någon som ger mig en känsla av syfte med ett förhållande, ge och ta, gemensamt, och komma överrens om alla delar. Jag mår bättre själv, tillsammans med min son, än att försöka skapa något som inte finns.
Önskan är detsamma som förut, någon att prata med, tro på, känna en närhet med, och en känsla av syfte tillsammans med. Om jag träffar rätt en dag, så kommer det fylla det tomrum jag faktiskt (trot eller ej), har.
Självständigt, driftig, fungerande, javisst, men för att få någon glöd i livet saknar jag någon.
När den dagen kommer, kommer alla brickor landa, och jag kan till sist ge mig vidare för att utforska resten av livet, det är trots allt en kort och intensiv del vi har här, sedan är det snart borta...
Nej, nu har jag babblat på tillräckligt, nu ska jag sova. Gnatt.
Signing off, til next time, goodnight and sayonara !
Överlever, det gör jag, alltid :-) Förbannelse eller inte, det rör mig inte i ryggen, jag är glad över att hon var ärlig och rättfram nu, istället för senare när jag lagt ner hjärta och själ i ett förhållande trots att jag vet att det tar slut.
Och jag har dessutom lärt att det faktiskt finns just den typen jag letar efter för att göra mig "hel" eller vad man nu säger. En dag kanske jag träffar rätt, och jag håller nog faktiskt fast vid det även om det gör ont på vägen.
Har testat att försöka få det att fungera med någon som inte håller måttet, men det känns som det mest är a total waste of time, då jag förr eller senare kommer fram till att jag faktiskt måste känna något själv annars lurar jag mig själv och den jag för tillfället umgås med, och det gör ingen lycklig.
Att försöka förändra någon finns inte på kartan så för mig är det helt enkelt en quest, att lära känna någon som ger mig en känsla av syfte med ett förhållande, ge och ta, gemensamt, och komma överrens om alla delar. Jag mår bättre själv, tillsammans med min son, än att försöka skapa något som inte finns.
Önskan är detsamma som förut, någon att prata med, tro på, känna en närhet med, och en känsla av syfte tillsammans med. Om jag träffar rätt en dag, så kommer det fylla det tomrum jag faktiskt (trot eller ej), har.
Självständigt, driftig, fungerande, javisst, men för att få någon glöd i livet saknar jag någon.
När den dagen kommer, kommer alla brickor landa, och jag kan till sist ge mig vidare för att utforska resten av livet, det är trots allt en kort och intensiv del vi har här, sedan är det snart borta...
Nej, nu har jag babblat på tillräckligt, nu ska jag sova. Gnatt.
Signing off, til next time, goodnight and sayonara !
fredag 25 mars 2011
Odd Thomas....
Återigen har du skänkt mig ett par tankar Dean Koontz. Jag älskar ditt avslut och dina funderingar på livet och det som komma ska, och återigen känner jag att all den kärlek jag skänker till min son kommer vara och bli min legacy till livet jag nu bär med mig.
Min son är mitt allt och det som gör att allt jag får slängt i min väg värt det nu vara. Jag hoppas verkligen att min sons mor får ett fint och bra liv även om det visat sig inte vara för oss som par, och att jag som person har en annan väg att färdas. Min son är det som är bestående och jag hoppas verkligen med hela min själ eller vad man nu vill tillskriva det, kommer kunna ge honom det liv jag hoppas han i slutändan får.
Oavsett vad som händer i framtiden så är det honom jag lever för, och jag jobbar för att han aldrig ska sakna något i sitt liv, varesig det gäller kärlek eller framgång.
Samuel är den jag vill ska ha allt det han behöver och vill, och min kärlek kommer han alltid ha, hur mycket bråk vi än har sinsemellan under tiden jag finns här att tillgå.
Den dagen jag inte längre finns med oss, vill jag han ska veta att oavsett vad, så finns det människor som finns där för honom oavsett vad det än må gälla, och jag kommer alltid ta finnas där, på ett eller annat sätt att skydda honom och hjälpa honom mot sina mål i livet.
Det var inte beräknat och jag trodde aldrig jag skulle bli far till någon. Men han är den vackraste, härligaste och mest fantastiska person jag någonsin lärt känna och ingen och inget kommer någonsin få mig att tycka annat. Han är en del av mig, och ingen/inget kommer någonsin få mig att känna något annat än kärlek till honom, vad än komma ska.
Och som Dean Koontz skriver i Odd Thomas berättelsen beskriver, nåde den som gör honom illa, för oavsett om jag finns i livet eller inte under hans liv i fortsättningen, gör honom illa och du kommer inte få det lätt, jag kommer alltid skydda honom oavsett jag är vid liv eller inte, sålängre han själv är den jag känner och älskar...
Flum, flum och mera flum, men det är så jag känner, och ni som känner mig vet hur envis jag kan vara... ;-)
Grattis min stora pojk, 4 år !
Kram!
Min son är mitt allt och det som gör att allt jag får slängt i min väg värt det nu vara. Jag hoppas verkligen att min sons mor får ett fint och bra liv även om det visat sig inte vara för oss som par, och att jag som person har en annan väg att färdas. Min son är det som är bestående och jag hoppas verkligen med hela min själ eller vad man nu vill tillskriva det, kommer kunna ge honom det liv jag hoppas han i slutändan får.
Oavsett vad som händer i framtiden så är det honom jag lever för, och jag jobbar för att han aldrig ska sakna något i sitt liv, varesig det gäller kärlek eller framgång.
Samuel är den jag vill ska ha allt det han behöver och vill, och min kärlek kommer han alltid ha, hur mycket bråk vi än har sinsemellan under tiden jag finns här att tillgå.
Den dagen jag inte längre finns med oss, vill jag han ska veta att oavsett vad, så finns det människor som finns där för honom oavsett vad det än må gälla, och jag kommer alltid ta finnas där, på ett eller annat sätt att skydda honom och hjälpa honom mot sina mål i livet.
Det var inte beräknat och jag trodde aldrig jag skulle bli far till någon. Men han är den vackraste, härligaste och mest fantastiska person jag någonsin lärt känna och ingen och inget kommer någonsin få mig att tycka annat. Han är en del av mig, och ingen/inget kommer någonsin få mig att känna något annat än kärlek till honom, vad än komma ska.
Och som Dean Koontz skriver i Odd Thomas berättelsen beskriver, nåde den som gör honom illa, för oavsett om jag finns i livet eller inte under hans liv i fortsättningen, gör honom illa och du kommer inte få det lätt, jag kommer alltid skydda honom oavsett jag är vid liv eller inte, sålängre han själv är den jag känner och älskar...
Flum, flum och mera flum, men det är så jag känner, och ni som känner mig vet hur envis jag kan vara... ;-)
Grattis min stora pojk, 4 år !
Kram!
torsdag 24 mars 2011
4 år... Tiden går...
Jahopp, så fyllde sonen 4 år idag... Tiden rullar på i all välmening
(?!). Försökte göra morgonen lite speciell iallafall, eftersom vi ändå
är hemma pga att samuel kräktes i tisdags på dagis. Han har inte mått
illa sedan tisdag eftermiddag, men jag ville inte ta chansen att han
kanske inte repat sig, så vi är hemma idag också.
Så, imorse gick jag upp med en födelsedagspresent på brickan, 4
tomtebloss nerstuckna i en bulle (hade tänkt köpa typ muffins och
tårtljus till frukosten, men det glömde jag självklart igår) och ett
glas juice. Tände på tomteblossen och började högljutt proklamera hans
födelsedag! Efter ett par omgångar av "Ja må han leva" + "hurra,
hurra, hurra, HURRA", vaknade han till lagom för att hinna se de sista
sekunderna av tomteblossens sprakande.
Efter ytterligare lite gnuggande i ögonen, resande på sig, såg han
genast paketet jag slagit in i tidningspapper (hade självklart inget
annat än julklapps-papper hemma, och kände inte för att blanda ihop
födelsedag o jul), och började slita upp förpackningen. Super Mario
Bros till hans Nintendo DSi döljde sig därunder, en nyproducerad
klassiker som dessutom har en stor mängd med mini-games. Ytterligare +
för spelet är att han kan spela tillsammans med grannsonen på det, då
dom kopplar upp sig med sina respektive DSi dosor, och hjälps åt i
banorna.
Idag blåser det fortfarande rejält ute, men solen skiner, så jag ska
allt ta med sonen ut på en längre promenad idag har jag bestämt också,
så vi inte blir helt instängda här hemma.
Cheers !
(?!). Försökte göra morgonen lite speciell iallafall, eftersom vi ändå
är hemma pga att samuel kräktes i tisdags på dagis. Han har inte mått
illa sedan tisdag eftermiddag, men jag ville inte ta chansen att han
kanske inte repat sig, så vi är hemma idag också.
Så, imorse gick jag upp med en födelsedagspresent på brickan, 4
tomtebloss nerstuckna i en bulle (hade tänkt köpa typ muffins och
tårtljus till frukosten, men det glömde jag självklart igår) och ett
glas juice. Tände på tomteblossen och började högljutt proklamera hans
födelsedag! Efter ett par omgångar av "Ja må han leva" + "hurra,
hurra, hurra, HURRA", vaknade han till lagom för att hinna se de sista
sekunderna av tomteblossens sprakande.
Efter ytterligare lite gnuggande i ögonen, resande på sig, såg han
genast paketet jag slagit in i tidningspapper (hade självklart inget
annat än julklapps-papper hemma, och kände inte för att blanda ihop
födelsedag o jul), och började slita upp förpackningen. Super Mario
Bros till hans Nintendo DSi döljde sig därunder, en nyproducerad
klassiker som dessutom har en stor mängd med mini-games. Ytterligare +
för spelet är att han kan spela tillsammans med grannsonen på det, då
dom kopplar upp sig med sina respektive DSi dosor, och hjälps åt i
banorna.
Idag blåser det fortfarande rejält ute, men solen skiner, så jag ska
allt ta med sonen ut på en längre promenad idag har jag bestämt också,
så vi inte blir helt instängda här hemma.
Cheers !
torsdag 17 mars 2011
måndag 28 februari 2011
Trötter...
Borde egentligen ta och lätta på skrivar-nerven här på bloggen istället som svar till intet ont anade som skriver till mig. Tror det avskräcker lite när jag är rätt öppen och praktiskt taget berättar min livs historia till de nyfikna. Nog för att dom är intresserade, men kanske inte så intresserade. :-)
Nåja, nog om det. Börjar känna mig trötter, och jag har en del kvar att fixa idag innan det är dags att krypa till kojs. Strax dags att väcka grannen så han kommer iväg till sitt jobb dessutom. Sonen ligger till sängs och är lite småsur för att han var tvungen att lägga sig, trots att han knappt kan hålla ögonen öppna. Det är lite småkul att se honom förklara för mig hur pigg han är när han samtidigt gnuggar sina trötta röda ögon.
Nåja, nog om det. Börjar känna mig trötter, och jag har en del kvar att fixa idag innan det är dags att krypa till kojs. Strax dags att väcka grannen så han kommer iväg till sitt jobb dessutom. Sonen ligger till sängs och är lite småsur för att han var tvungen att lägga sig, trots att han knappt kan hålla ögonen öppna. Det är lite småkul att se honom förklara för mig hur pigg han är när han samtidigt gnuggar sina trötta röda ögon.
söndag 23 januari 2011
Oj, tiden går...
Ja, tiden går och går ...
Det var länge sedan jag skrev något här på bloggen, vet inte riktigt varför, men jag har haft mycket att göra, och på sistonde prioriterat barn, hus och jobb, i den ordningen.
Har haft ett kort förhållande, som visade sig inte vara något som jag ville bygga vidare på. Idag är jag en annan person än för 5 - 6 år sedan, då jag nog hade gjort en hel del dåliga val innan jag bestämt mig för att gå vidare på min egen väg tills jag träffar någon där bägge är på samma ställe i livet.
Det känns som allt som när jag var yngre var så bråttom, förhållande, samkört liv, och den där ultimata kärleken, inte längre är något jag letar desperat efter, men gärna träffar på, fast under lite lugnare former.
Skulle så gärna lära känna någon att dela mer med, som man både kan ha det kul med tillsammans, och samtidigt känna sig helt lugn att vara ifrån. Någon som man vet och känner att man kan lita på, i vått och torrt.
Önskedrömmen i ett förhållande är någon som är: Självständig, självförsörjande, har körkort, har egna vänner och bekanta och inte är villig att försaka dessa för ett förhållande, tar hand om sig själv samtidigt som hon inte är rädd för att få skit under naglarna, har jobb eller eget företag, sköter sin privat ekonomi, trivs med sig själv, tar ansvar och samtidigt kan slappna av för att bara ha rent kul ibland. Allt detta och samtidigt någon jag verkligen får den där härliga känslan i maggropen av att se, den där man fick när man var ung, som då var så otroligt jobbig för man inte vågade ta steget att fråga om det var besvarat.
Oj, ja, det låter nog som ett paradox hela önskedrömmen, men jag kommer inte riktigt kunna hänge mig åt ett förhållande om inte iallafall det mesta av ovan finns där. Det märktes så tydligt när jag hade mitt senaste korta förhållande, och när det då till slut inte ens kändes bra vid ett såpass bra tillfälle som runt jul, när snön låg på marken, och jag faktiskt till och med gjort så gott jag kunnat med att pynta inför jul här hemma själv, så blev det till slut det som gjorde att jag inte såg fortsättning på förhållandet.
Nu är det förhoppningsvis snart vår igen, och med våren ska jag och min granne putsa upp husbilen igen, och se till att allt fungerar och är bra inför besiktning och sedan resorna i sommar. Ska nog till och med få ihop lite semester som gör att man kan hålla sig igång huvudsakligen på vägarna på lite längre vistelser, och lite längre resor dessutom.
Nu måste jag fundera på vart det finns delar till min tvättmaskin, så jag kan få igång den ! :-)
Det var länge sedan jag skrev något här på bloggen, vet inte riktigt varför, men jag har haft mycket att göra, och på sistonde prioriterat barn, hus och jobb, i den ordningen.
Har haft ett kort förhållande, som visade sig inte vara något som jag ville bygga vidare på. Idag är jag en annan person än för 5 - 6 år sedan, då jag nog hade gjort en hel del dåliga val innan jag bestämt mig för att gå vidare på min egen väg tills jag träffar någon där bägge är på samma ställe i livet.
Det känns som allt som när jag var yngre var så bråttom, förhållande, samkört liv, och den där ultimata kärleken, inte längre är något jag letar desperat efter, men gärna träffar på, fast under lite lugnare former.
Skulle så gärna lära känna någon att dela mer med, som man både kan ha det kul med tillsammans, och samtidigt känna sig helt lugn att vara ifrån. Någon som man vet och känner att man kan lita på, i vått och torrt.
Önskedrömmen i ett förhållande är någon som är: Självständig, självförsörjande, har körkort, har egna vänner och bekanta och inte är villig att försaka dessa för ett förhållande, tar hand om sig själv samtidigt som hon inte är rädd för att få skit under naglarna, har jobb eller eget företag, sköter sin privat ekonomi, trivs med sig själv, tar ansvar och samtidigt kan slappna av för att bara ha rent kul ibland. Allt detta och samtidigt någon jag verkligen får den där härliga känslan i maggropen av att se, den där man fick när man var ung, som då var så otroligt jobbig för man inte vågade ta steget att fråga om det var besvarat.
Oj, ja, det låter nog som ett paradox hela önskedrömmen, men jag kommer inte riktigt kunna hänge mig åt ett förhållande om inte iallafall det mesta av ovan finns där. Det märktes så tydligt när jag hade mitt senaste korta förhållande, och när det då till slut inte ens kändes bra vid ett såpass bra tillfälle som runt jul, när snön låg på marken, och jag faktiskt till och med gjort så gott jag kunnat med att pynta inför jul här hemma själv, så blev det till slut det som gjorde att jag inte såg fortsättning på förhållandet.
Nu är det förhoppningsvis snart vår igen, och med våren ska jag och min granne putsa upp husbilen igen, och se till att allt fungerar och är bra inför besiktning och sedan resorna i sommar. Ska nog till och med få ihop lite semester som gör att man kan hålla sig igång huvudsakligen på vägarna på lite längre vistelser, och lite längre resor dessutom.
Nu måste jag fundera på vart det finns delar till min tvättmaskin, så jag kan få igång den ! :-)
torsdag 22 april 2010
Funderingar...
Sitter lite trött och väntar på att ett startat test-jobb ska gå färdigt så att jag vet ifall det jag checkat in fungerar eller inte. Samtidigt som jag väntar slötittar jag på en film, som får mig att fundera lite på hur livet är rätt lustigt ändå.
Man vet aldrig hur det kommer arta sig, hur säker man än var på det vid tillfällen man fattade beslut. Lite kul på ett sätt hur allt ändå har en tendens att falla på plats.
Livet har haft två större förändringar de senaste åren. Första var diagnosen MS. Lite omskakande, men skönt att få reda på vad alla konstigheter kroppen hade för sig berodde på. Därefter kommer sonen. Den underbara, häftiga lilla son, som aldrig upphör förvåna mig. Är fortfarande väldigt rädd att inte räcka till, eller att inte finnas där tillräckligt för honom.
När vi kommer ut på landet har jag iallafall lite mer tid för honom, även om det kommer bli i samband med att jag hjälper till på gården. Ser verkligen fram emot att flytta ut dit, få bo i ett hus igen, och det ska bli riktigt kul att få pyssla och fixa igen. Det finns en hel del att göra, men det känns bara bra. Större chans att kunna göra det som det passar mig själv.
Börjar känna av tröttheten rejält. Riktigt rejält till och med, ska försöka hålla mig uppe ett tag till så jag får ut infon jag vill ha, sedan blir det sängen för min del.
Man vet aldrig hur det kommer arta sig, hur säker man än var på det vid tillfällen man fattade beslut. Lite kul på ett sätt hur allt ändå har en tendens att falla på plats.
Livet har haft två större förändringar de senaste åren. Första var diagnosen MS. Lite omskakande, men skönt att få reda på vad alla konstigheter kroppen hade för sig berodde på. Därefter kommer sonen. Den underbara, häftiga lilla son, som aldrig upphör förvåna mig. Är fortfarande väldigt rädd att inte räcka till, eller att inte finnas där tillräckligt för honom.
När vi kommer ut på landet har jag iallafall lite mer tid för honom, även om det kommer bli i samband med att jag hjälper till på gården. Ser verkligen fram emot att flytta ut dit, få bo i ett hus igen, och det ska bli riktigt kul att få pyssla och fixa igen. Det finns en hel del att göra, men det känns bara bra. Större chans att kunna göra det som det passar mig själv.
Börjar känna av tröttheten rejält. Riktigt rejält till och med, ska försöka hålla mig uppe ett tag till så jag får ut infon jag vill ha, sedan blir det sängen för min del.
tisdag 20 april 2010
Bodypump pass
Kroppen har redan börjat protestera mot det Body Pump pass jag tog vid lunch idag. Imorgon hoppas jag att jag får lite mindre träningsvärk än vad jag fick förra gången. Tyvärr dröjde det nästan 3 veckor mellan passen, så det känns nog ungefär lika illa som sist.
Det är just låren som får mest stryk, av alla knäböj med vikter på stång över axlarna. Tog nog lite för mycket i vikt den här gången också, men jag är lite väl envis av mig, kan inte låta bli att köra på när jag väl börjat.
Överkroppen kommer nog bli lite mör också, men som sist lär det nog inte kännas av så speciellt mycket i slutändan.
Nuff said om träning. Sitter och ska strax packa ihop jobb-datorn, och sedan krypa till kojs. Det blir resa till Dalarna i helgen, och jag funderar på om jag ska sova på Vandrarhem i Säter, eller i Hedemora/Borlänge. Jag skippar iallafall Motell i Säter, då det visade sig vara en rätt dålig val sist.
Så, nu är ett mail med bokningsönskan ivägskickat till Säter Vandrarhem.
Nu är det dags att sussa...
Det är just låren som får mest stryk, av alla knäböj med vikter på stång över axlarna. Tog nog lite för mycket i vikt den här gången också, men jag är lite väl envis av mig, kan inte låta bli att köra på när jag väl börjat.
Överkroppen kommer nog bli lite mör också, men som sist lär det nog inte kännas av så speciellt mycket i slutändan.
Nuff said om träning. Sitter och ska strax packa ihop jobb-datorn, och sedan krypa till kojs. Det blir resa till Dalarna i helgen, och jag funderar på om jag ska sova på Vandrarhem i Säter, eller i Hedemora/Borlänge. Jag skippar iallafall Motell i Säter, då det visade sig vara en rätt dålig val sist.
Så, nu är ett mail med bokningsönskan ivägskickat till Säter Vandrarhem.
Nu är det dags att sussa...
söndag 18 april 2010
Dags att väcka bloggen igen!
Nu börjar det bli dags att väcka upp den här bloggen som nu praktiskt taget varit i dvala under snart ett år, lagom till att jag snart kommer flytta ut på landet igen.
Det blir nästan totalt 4 timmar med mer tid om dagen, när vi flyttar ut hit. Istället för att gå upp kl: 05, kan jag gå upp kl:07 och ändå hinna lämna sonen och komma till jobbet innan 8. Sedan jobbar jag, och hämtar upp sonen på vägen hem. Kommer kunna jobba fulldag _på_ jobbet istället för att ta med mig arbete hem varje dag som jag gjort i snart ett år. Det blir då äntligen tid över när jag kommer hem, även om jag kommer ha mycket att göra här.
Dels ska en panna installeras, huset ska tvättas och sedan målas, både invändigt och utvändigt. Allt blir dock bara strålande och sonen kommer få så mycket mer frisk luft och ute-tid att vi alla kommer kunna gå och lägga oss utmattade och nöjda när det är dags att sova.
På tisdag börjar första av 9 tillfällen som jag ska hinna med innan sommaren med Body Pump. För ett par veckor sedan testade jag ett pass och blev så totalt förstörd i benen att jag knappt kunde gå, men samtidigt kändes det som ett bra pass för att få lite allround träning, så jag ha nu investerat i ett 10-kort, som jag ska hämta ut i receptionen på måndag, dock är det bara 9 pass kvar innan sommaren, så sista passet får jag spara till efter sommaren ! ;-)
Sedan 3 månader tillbaka nu, så har jag spenderat många helger här ute, hos min framtida granne, dels för att sonen ska få leka med lite andra barn även på helgerna, samt att jag trivs härute, med en hel del att göra. Jag blev därför väldigt glad när jag fick erbjudandet om att få hyra det hus jag en gång för snart 7 år sedan bodde i, när jag hade hästar och dåvarande flickvän.
Nu är det dags att vila sonen lite, han har vaknat på grin-sidan idag.
Det blir nästan totalt 4 timmar med mer tid om dagen, när vi flyttar ut hit. Istället för att gå upp kl: 05, kan jag gå upp kl:07 och ändå hinna lämna sonen och komma till jobbet innan 8. Sedan jobbar jag, och hämtar upp sonen på vägen hem. Kommer kunna jobba fulldag _på_ jobbet istället för att ta med mig arbete hem varje dag som jag gjort i snart ett år. Det blir då äntligen tid över när jag kommer hem, även om jag kommer ha mycket att göra här.
Dels ska en panna installeras, huset ska tvättas och sedan målas, både invändigt och utvändigt. Allt blir dock bara strålande och sonen kommer få så mycket mer frisk luft och ute-tid att vi alla kommer kunna gå och lägga oss utmattade och nöjda när det är dags att sova.
På tisdag börjar första av 9 tillfällen som jag ska hinna med innan sommaren med Body Pump. För ett par veckor sedan testade jag ett pass och blev så totalt förstörd i benen att jag knappt kunde gå, men samtidigt kändes det som ett bra pass för att få lite allround träning, så jag ha nu investerat i ett 10-kort, som jag ska hämta ut i receptionen på måndag, dock är det bara 9 pass kvar innan sommaren, så sista passet får jag spara till efter sommaren ! ;-)
Sedan 3 månader tillbaka nu, så har jag spenderat många helger här ute, hos min framtida granne, dels för att sonen ska få leka med lite andra barn även på helgerna, samt att jag trivs härute, med en hel del att göra. Jag blev därför väldigt glad när jag fick erbjudandet om att få hyra det hus jag en gång för snart 7 år sedan bodde i, när jag hade hästar och dåvarande flickvän.
Nu är det dags att vila sonen lite, han har vaknat på grin-sidan idag.
tisdag 23 mars 2010
Flyttplaner ...
Det börjar närma sig ny flytt igen, denna gång tillbaka åt Linköpings-hållet till ! :-)
Senast i slutet på Juni börjar flyttandet, och det blir till ett hus den här gången, perfekt för sonen. Han har redan två kompisar där, som grannar, och jag har bott i huset förut. Denna gång finns det inte några grisar som grannar, då grisuppfödningen har avvecklats helt av bonden som hyr ut huset, och jag kommer inte ha hästar ! ;-)
Ser fram emot flytten, och har redan börjat återställa lägenheten jag bor i till ursprungs-utseendet. Antalet ingrepp i lägenheten har jag hållt till ett minimum, så det blir inte så mycket förutom lite målning och städning för att få den godkänd.
Sonen har varit förkyld och febrig den här veckan, så jag har varit hemma och VABBat hittills, och det blir ett dygn till minst. På fredag är det dags för resa upp till Dalarna igen, så att sonen får vara med sin mamma och fira sin födelsedag.
Nu är det dags för mig att krypa till kojs !
Senast i slutet på Juni börjar flyttandet, och det blir till ett hus den här gången, perfekt för sonen. Han har redan två kompisar där, som grannar, och jag har bott i huset förut. Denna gång finns det inte några grisar som grannar, då grisuppfödningen har avvecklats helt av bonden som hyr ut huset, och jag kommer inte ha hästar ! ;-)
Ser fram emot flytten, och har redan börjat återställa lägenheten jag bor i till ursprungs-utseendet. Antalet ingrepp i lägenheten har jag hållt till ett minimum, så det blir inte så mycket förutom lite målning och städning för att få den godkänd.
Sonen har varit förkyld och febrig den här veckan, så jag har varit hemma och VABBat hittills, och det blir ett dygn till minst. På fredag är det dags för resa upp till Dalarna igen, så att sonen får vara med sin mamma och fira sin födelsedag.
Nu är det dags för mig att krypa till kojs !
tisdag 9 mars 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)