Sitter lite trött och väntar på att ett startat test-jobb ska gå färdigt så att jag vet ifall det jag checkat in fungerar eller inte. Samtidigt som jag väntar slötittar jag på en film, som får mig att fundera lite på hur livet är rätt lustigt ändå.
Man vet aldrig hur det kommer arta sig, hur säker man än var på det vid tillfällen man fattade beslut. Lite kul på ett sätt hur allt ändå har en tendens att falla på plats.
Livet har haft två större förändringar de senaste åren. Första var diagnosen MS. Lite omskakande, men skönt att få reda på vad alla konstigheter kroppen hade för sig berodde på. Därefter kommer sonen. Den underbara, häftiga lilla son, som aldrig upphör förvåna mig. Är fortfarande väldigt rädd att inte räcka till, eller att inte finnas där tillräckligt för honom.
När vi kommer ut på landet har jag iallafall lite mer tid för honom, även om det kommer bli i samband med att jag hjälper till på gården. Ser verkligen fram emot att flytta ut dit, få bo i ett hus igen, och det ska bli riktigt kul att få pyssla och fixa igen. Det finns en hel del att göra, men det känns bara bra. Större chans att kunna göra det som det passar mig själv.
Börjar känna av tröttheten rejält. Riktigt rejält till och med, ska försöka hålla mig uppe ett tag till så jag får ut infon jag vill ha, sedan blir det sängen för min del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar