Kitchen nightmares !

Jag måste bara skriva av mig, då jag inte har någon att snacka med just nu om det. Jag älskar programmet "Kitchen Nightmares" med chef Gordon. Det är fan fantastiskt att han verkligen inte bara skiter i de som han försöker att hjälpa när dom är så jäkla ignoranta i hans försök att visa vad dom gör för fel i sitt kök. Om jag någonsin öppnade en pub&kök någonstans så skulle jag önska att jag först kunde spendera ett år i hans kök och lära mig av honom.

Jag gillar "naked chef" Jamie, men Gordon är ca 10 snäppt tuffare och intressantare. Han har ett sätt att förmedla vad han tycker på ett direkt och jävlar anamma sätt att det är så otroligt glasklart vad det är som gäller annars kan man lika gärna gå hem och supa ner sig.

Att en dag vara en kock upplärd av Gordon skulle vara en otroligt häftig upplevelse, och även om jag skulle gå hem och gråta mig själv till sömns en natt för att jag fått en rejäl avhyvling för att jag inte hanterat varorna korrekt eller gjort helt fel, så hade jag uppskattat hans direkta hantering av ärendet något otroligt.

På sistonden har jag och min älskade här hemma gjort mängder med mat, jag har sedan vi flyttat hit till Vadstena, fått en återtändning i att laga mat, som känns härlig. Vi lagar mat tillsammans väldigt ofta, och sonen travar runt och är märkbart intresserad av allt som låter och pyr i köket medans vi lagar mat. Kanske blir det något av min dröm, att öppna en pub i ålderdomen, och jag suger i mig alla tips och allt som Gordon säger till dessa som har bett om hans hjälp men sedan ifrågasätter allt han säger.

Ikväll är det en fransk kock, som är så långt upp i sitt eget arsle att han fan inte ens kan se något i och med allt brunt han har i ögonen! Helt fascinerad över att Gordon inte bara sticker och lämnar honom i sticket. Jag har rätt mycket tålamod, och tycker om att hjälpa till, men om någon hade bett mig om hjälp och sedan betett sig så mot mig så hade det slutat med att köpt en pizza och slängt i hans pizza med orden "Det här är bättre mat än du någonsin skulle kunna skapa i den här resturangen" !

Gisses ...

Tysabri!

Idag fick jag min första omgång med Tysabri, det läkemedel jag i framtiden kommer ta som bromsmedicin till min sjukdom MS som jag förra sommaren fick som diagnos. Det var en timmes dropp, och därefter en timmes vila samt kontroll att jag inte fick någon av de allvarligare bieffekterna av medicinen.

Det var otroligt skönt att äntligen påbörja någon behandling mot MS, och samtidigt, kanske är det placebo effekten, så kände jag mig otroligt mycket bättre efter medicineringen. När jag gick ut från sjukhuset var mina steg lättare, och jag kände mig återigen i mer kontroll över min kropp. Det fanns mycket mer stress i väntan på medicineringen än jag trott, och jag känner mig nu fortfarande som om ett sudd-filter lyfts från mina ögon. Helt plötsligt var världen skarpare, ljusare och jag kunde koncentrera mig bättre än vad jag kännt på flera år!

Om det inte kommer en ny och mer förbättrad medicin, så kommer jag få leva med ett dropp i månaden, men om det är allt, så är jag nöjd. Det är fantastiskt att det kan minska antalet skov såpass mycket, och att min hjärna slipper hantera alla angrepp som mina, egentligen väldigt välvilliga vita blodkroppar, gör på den, så kommer du aldrig se mig klaga.

Jag är numer dessutom "inne i systemet", vilket innebär att jag inte är längre bort än ett samtal för att få hjälp och stöd.

Det är lite kul att jag samma morgon, innan jag gick för att få medicineringen, återfick nästan 75%, till och med närmare 80% av min känsel i vänster hand, och eftersom Tysabri hindrar de vita blodkropparna från att göra ytterligare skada, så kommer det kanske hålla i sig. Skov kännetecknas vid att jag tillfälligt kan få allvarliga handikapp, men att det senare återställs eller åtmindstånde stannar av, och jag trodde faktiskt att jag skulle få leva med ca 50% känsel i vänster hand, men på morgonen idag kände jag en drastisk förändring till det bättre i den handen, och nu håller det i sig.

Det finns självfallet fortfarande en risk att jag får ett skov igen, då medicinen inte är perfekt på något sätt, men risken är drastiskt reducerad. Jag har dessutom (självklart i mina ögon) gått med på att delta i forskning och studier, vilket innebär extra blodprov och ryggmärgdsprov, vilket gör att forskare i hela världen kan använda dessa för att komma längre i studierna och en dag kanske komma på en permanent "cure" för MS. Jag är stolt över att kunna delta i det.

 

Nu är jag hemma med Samuel, och njuter av kvällen. Har tagit ett par öl, och känner mig väldigt tillfreds med livet och all dess för och nackdelar. Livet är kul och intressant.

(Ja, jag har frågat nogrannt om det är något jag inte bör göra i samband med medicinen, och det finns inga restriktioner på mitt liv överhuvudtaget i samband med medicineringen. Det enda som skulle avbryta behandligen är om jag får en infektion som kräver antiinflammatoriska medel eller vad det nu heter ... ;-)

Life is great !

En ny kväll i vadstena.

Den här Live Writern har stöd för diverse plugins, dels en som skapar "Polaroid" bilder ! Verkar fungera rätt väl faktiskt ! Livet i Vadstena rullar på, och vi börjar sakta hämta oss efter helgen. Helgen var rolig som fan, men man märker att man inte alls orkar samma saker längre. Det får bli mer framåt sommaren, när värmen gör sig påmind och Samuel kanske kommer in i ett lite bättre lunk när det gäller sömnen.

 

Måste komma ihåg att skicka foton på sonen till mamma via email som jag lovade. Hon sms'ade och ville ha lite uppdaterade bilder på honom ! Och foton på sonen finns det gott om. Vi fotar oss vilda här i Vadstena, eftersom det är så härliga omgivningar.

Om det är något jag önskar mig till nästa födelsedag är det att jag har fått tag på en riktigt bra digitalkamera, helst en systemkamera med digitalt bakstycke, eller liknande. Det finns så mycket motiv här att jag inte vet vart jag ska vända mig...

Nu är det snart dags för ett nytt avsnitt av House som jag ska avnjuta med en liten portion glass, nu när Samuel äntligen verkar ha somnat in. Pajas har redan blivit rastad, och jag är dödstrött. Lite skönt att det blir sovmorgon imorgon, eftersom Samuel ska till sin nya barnläkare för sin 10-månaders, som i och med flytten blir en 11-månaders kontroll istället (Han fyllde 11 månader i Söndags ! ). Han är numer en stor kille, och är numer väldigt rörlig, och har tagit sina första stapplande steg. Igår tränade vi hårt med honom och fick honom att gå 5 - 6 steg mellan oss när vi hejade på honom ! Det var kul att se hur exalterad han blev över sin framgång, och det är nästan så att man känner på sig att han ärvt sin mammas vinnar-vilja!

Nu ska den här publiceras, och jag slappa... (och hämta lite glass med chokladsås...)

Vaknade kl:4

av att Sonen vaknade. Först trodde jag bara att han ville ha nappen, men efter att jag sett vad klockan var, så förstod jag att det var dags för välling. 40 minuter senare, så var sonen mätt och insomnad igen.

Igår kväll var jag ute på stan och kollade pubarna. Det var "min tur", och jag hann med 3 pubar innan jag kände att det nu var dags att ge mig av hemåt igen. Hemåt betydde ca 25 meter, då jag gick till den närmaste puben sist. Väl hemma dråsade jag i säng nästan direkt.

Blev lite förvånad över att jag var själv hemma när jag vaknade, men om jag förstod rätt, så fick L och hennes kompis inte vara ifred från grannarna, så dom gick hem till hennes kompis istället. Hon lämnade en notis på whiteboarden, så jag inte skulle bli förvirrad.

Nu ska jag försöka sova ett par timmar till, innan det är dags att hämta tvätten nere från tvättstugan. Lite hungrig, så jag får nog se till att få i mig lite käk först.

Nystart !

Så, nu har jag fått det mesta att fungera med den nya bloggen. Det visade sig att man måste ha gmail-konto för att kunna läsa bloggen, så istället för att tvinga alla de som vill läsa min blogg att skapa ett gmail-konto och hålla koll på det, så skapade jag ett "läs" konto, som alla som läser den här bloggen kan ta del av istället.

Nu börjar tröttheten sätta in. Har inte sovit något vidare den senaste veckan. Mycket har hänt, och det har varit bra, men lite slitsamt.

Nästa torsdag börjar min medicinering mot MS. Min förhoppning är att min nuvarande trötthet ska minska något, och jag ska bli lugnare i vetskapen om den kroniska sjukdom som härjar i min kropp när jag vet att det finns en bromsmedicin som ger mig en längre sträcka att leva utan problem med eventuella nervskador.

Ska sätta mig en stund och slöglo lite på TV innan jag stänger ner allt för dagen. Livet är faktiskt rätt underbart!

Cheers !

Testar offline inlägg.

 

Testar att skriva inlägg helt offline, eftersom det skulle spara en hel del batteri det också. Så nu är det endast jag och datorn så att säga. Det är enkelt att stänga av WiFi, "its done with the flick of a switch", så kommer jag ihåg det, så kommer jag förmodligen kunna använda den här betydligt längre när jag inte är inkopplad till nätet i och med att den är av.

Idag jobbade jag i 3 timmar och en halv timme då jag redan jobbat in den sista av de 4 timmarna igår. Det krävdes en del, för att få alla basictester att gå igenom och all källkod synkad med repository, som är nödvändigt för att checka in koden, så jag kom inte iväg förren en halvtimme senare än jag tänkt.

Väl hemma så var det mycket som hänt, sonen har pratat en hel del med sin mamma, och dom har tittat i pekboken tillsammans. Dessutom tar han fler och fler steg utan hjälp. Han är fortfarande väldigt förtjust i att använda sig av stolar och annat att skjuta framför sig som stöd, men han kan verkligen ta fler och fler steg.

Nu är det återigen helg för mig, och det är skönt. Imorgon ska min fru klippa sig, så det blir bilresa även då, men det är lite senare på dagen än de tidiga morgnar jag tagit på sistonde. Det är faktiskt lättare och skönare än jag trott att komma iväg runt 6-tiden, och det känns bra att kunna åka hem tidigare än övriga.

Nu tror jag att jag ska leka lite, testa hur länge det går att köra AoE innan datorn vill stänga ner igen, eftersom jag är lite intresserad av just batteritid.

Första inlägget i nya bloggen !

Idag började jag använda Windows Live Writer, ett bloggningsverktyg där det är enkelt och snabbt att skapa texterna, och sedan publicera det på nätet. Har kommit fram till att jag måste förenkla processen för att få lite mer kontinuitet i inlägg. Det dröjer lätt ett tag innan jag orkar ta tag i att logga in och se till att allt ser bra ut, och när jag såg att jag fått hem det här programmet, i samband med Live Messenger, så tänkte jag "what the hell, might as well try it out".

Jag har dessutom sett till att stänga av de tusen försköningarna i Windows Vista som per default är startat för att det ska se så koolt ut som möjligt, samtidigt som man alltid ska tycka att datorn man har är för slö för att egentligen fungera bra, eftersom man ständigt irriterar sig på att saker och ting körs för sakta, eller tar för lång tid att byta mellan program osv.

Jag har en liten laptop av modellen HP TX1000, som i övrigt är rätt mycket det som jag önskar hos en laptop, den är liten, snabb, har mycket minne, och snabbt grafikkort. Det märktes knappt med allt blingbling påslaget, och jag har ändå ägt den här datorn i snart ett år. Jag har testat att installera allsköns optimizers, men i slutändan var den största hastighetsförbättringen när jag stängde av det som mest kännetecknar Windows Vista, nämligen alla koola grafik extras. Nu ser det ut som en standard Windows 2000 i utseende, men har stöd för alla Windows Vista program. Egentligen skulle jag nog fortfarande trivas bättre i Windows 2000, men den releasen stödjer inte processorn i min dator, så antingen det här, eller så får jag installera en Linux dist. Det kommer det också, när jag har tid och ork, som det inte finns så mycket av något av det, då sonen är högsta prio.

Han har blivit betydligt svårare att få i sängs, och att dessutom få honom att fortsätta sova när han väl är lagd är dessutom väldigt svårt. Det känns nästan omöjligt ibland. Runt 20-tiden får vi honom i sängs, och man pustar ut. Dock är det lugnet över igen efter allt mellan 30 minuter och en timme nu. Det kan sluta med att jag sover med honom på armen, och då ganska orolig sömn med en stönande, vridande och irriterad son som regelbundet vaknar från och till under hela natten. Det känns som det är månader sedan han somnade och sov till det var dags för nästa matningsrond.

Det har hänt mycket dock, återigen. Han kämpar på med pratande och nu även de första staplande stegen. Än så länge är det små steg på egen hand, annars med hjälp av oss föräldrar. Min fru är den huvudsakliga coachen, som gärna tar en timme då och då när han verkar extra intresserad och tränar honom. Kommer förmodligen komma hem en dag, och istället för att han kryper för att möta mig vid dörren, tar han staplande steg bort till mig.

Bild:

Han håller på att lära sig äta själv också, dock resulterar det i betydligt mer kladd ! ;-)

Nu måste jag passa på och lägga mig, men jag ville ändå hinna skriva ett par ord innan. Vet inte när jag orkar nästa gång, men jag hoppas det kommer fungera bättre nu när jag har den här blogg-redigeraren. Såg just att jag förlorar lite i layout när jag valt att ha en modifierad layout, men jag får hoppas att det blir lättläst ändå.

Cheers !