Idag började jag använda Windows Live Writer, ett bloggningsverktyg där det är enkelt och snabbt att skapa texterna, och sedan publicera det på nätet. Har kommit fram till att jag måste förenkla processen för att få lite mer kontinuitet i inlägg. Det dröjer lätt ett tag innan jag orkar ta tag i att logga in och se till att allt ser bra ut, och när jag såg att jag fått hem det här programmet, i samband med Live Messenger, så tänkte jag "what the hell, might as well try it out".
Jag har dessutom sett till att stänga av de tusen försköningarna i Windows Vista som per default är startat för att det ska se så koolt ut som möjligt, samtidigt som man alltid ska tycka att datorn man har är för slö för att egentligen fungera bra, eftersom man ständigt irriterar sig på att saker och ting körs för sakta, eller tar för lång tid att byta mellan program osv.
Jag har en liten laptop av modellen HP TX1000, som i övrigt är rätt mycket det som jag önskar hos en laptop, den är liten, snabb, har mycket minne, och snabbt grafikkort. Det märktes knappt med allt blingbling påslaget, och jag har ändå ägt den här datorn i snart ett år. Jag har testat att installera allsköns optimizers, men i slutändan var den största hastighetsförbättringen när jag stängde av det som mest kännetecknar Windows Vista, nämligen alla koola grafik extras. Nu ser det ut som en standard Windows 2000 i utseende, men har stöd för alla Windows Vista program. Egentligen skulle jag nog fortfarande trivas bättre i Windows 2000, men den releasen stödjer inte processorn i min dator, så antingen det här, eller så får jag installera en Linux dist. Det kommer det också, när jag har tid och ork, som det inte finns så mycket av något av det, då sonen är högsta prio.
Han har blivit betydligt svårare att få i sängs, och att dessutom få honom att fortsätta sova när han väl är lagd är dessutom väldigt svårt. Det känns nästan omöjligt ibland. Runt 20-tiden får vi honom i sängs, och man pustar ut. Dock är det lugnet över igen efter allt mellan 30 minuter och en timme nu. Det kan sluta med att jag sover med honom på armen, och då ganska orolig sömn med en stönande, vridande och irriterad son som regelbundet vaknar från och till under hela natten. Det känns som det är månader sedan han somnade och sov till det var dags för nästa matningsrond.
Det har hänt mycket dock, återigen. Han kämpar på med pratande och nu även de första staplande stegen. Än så länge är det små steg på egen hand, annars med hjälp av oss föräldrar. Min fru är den huvudsakliga coachen, som gärna tar en timme då och då när han verkar extra intresserad och tränar honom. Kommer förmodligen komma hem en dag, och istället för att han kryper för att möta mig vid dörren, tar han staplande steg bort till mig.
Bild:
Han håller på att lära sig äta själv också, dock resulterar det i betydligt mer kladd ! ;-)
Nu måste jag passa på och lägga mig, men jag ville ändå hinna skriva ett par ord innan. Vet inte när jag orkar nästa gång, men jag hoppas det kommer fungera bättre nu när jag har den här blogg-redigeraren. Såg just att jag förlorar lite i layout när jag valt att ha en modifierad layout, men jag får hoppas att det blir lättläst ändå.
Cheers !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar