Tysabri!

Idag fick jag min första omgång med Tysabri, det läkemedel jag i framtiden kommer ta som bromsmedicin till min sjukdom MS som jag förra sommaren fick som diagnos. Det var en timmes dropp, och därefter en timmes vila samt kontroll att jag inte fick någon av de allvarligare bieffekterna av medicinen.

Det var otroligt skönt att äntligen påbörja någon behandling mot MS, och samtidigt, kanske är det placebo effekten, så kände jag mig otroligt mycket bättre efter medicineringen. När jag gick ut från sjukhuset var mina steg lättare, och jag kände mig återigen i mer kontroll över min kropp. Det fanns mycket mer stress i väntan på medicineringen än jag trott, och jag känner mig nu fortfarande som om ett sudd-filter lyfts från mina ögon. Helt plötsligt var världen skarpare, ljusare och jag kunde koncentrera mig bättre än vad jag kännt på flera år!

Om det inte kommer en ny och mer förbättrad medicin, så kommer jag få leva med ett dropp i månaden, men om det är allt, så är jag nöjd. Det är fantastiskt att det kan minska antalet skov såpass mycket, och att min hjärna slipper hantera alla angrepp som mina, egentligen väldigt välvilliga vita blodkroppar, gör på den, så kommer du aldrig se mig klaga.

Jag är numer dessutom "inne i systemet", vilket innebär att jag inte är längre bort än ett samtal för att få hjälp och stöd.

Det är lite kul att jag samma morgon, innan jag gick för att få medicineringen, återfick nästan 75%, till och med närmare 80% av min känsel i vänster hand, och eftersom Tysabri hindrar de vita blodkropparna från att göra ytterligare skada, så kommer det kanske hålla i sig. Skov kännetecknas vid att jag tillfälligt kan få allvarliga handikapp, men att det senare återställs eller åtmindstånde stannar av, och jag trodde faktiskt att jag skulle få leva med ca 50% känsel i vänster hand, men på morgonen idag kände jag en drastisk förändring till det bättre i den handen, och nu håller det i sig.

Det finns självfallet fortfarande en risk att jag får ett skov igen, då medicinen inte är perfekt på något sätt, men risken är drastiskt reducerad. Jag har dessutom (självklart i mina ögon) gått med på att delta i forskning och studier, vilket innebär extra blodprov och ryggmärgdsprov, vilket gör att forskare i hela världen kan använda dessa för att komma längre i studierna och en dag kanske komma på en permanent "cure" för MS. Jag är stolt över att kunna delta i det.

 

Nu är jag hemma med Samuel, och njuter av kvällen. Har tagit ett par öl, och känner mig väldigt tillfreds med livet och all dess för och nackdelar. Livet är kul och intressant.

(Ja, jag har frågat nogrannt om det är något jag inte bör göra i samband med medicinen, och det finns inga restriktioner på mitt liv överhuvudtaget i samband med medicineringen. Det enda som skulle avbryta behandligen är om jag får en infektion som kräver antiinflammatoriska medel eller vad det nu heter ... ;-)

Life is great !