Besök hos farmor...

I måndags bar det av för mig och sonen. Efter mycket funderade och lite kontroll av färdvägar, kom jag fram till att bästa resan skulle bli med tåg till Oslo, och sedan färjan till Nesodden, och sist buss till Fagerstrand där hon bor. Eftersom sonen är så pass liten fortfarande, så är det inte så lätt att sysselsätta honom fastspänd i en bilstol totalt sett ca 6 timmars bilresa, så det kändes som det skulle bli en enklare kamp att vara rörlig själv och låta han få vara fri under resan.

Tyvärr har jag fortfarande inte fått tillbaka min kamera som är på reparation, så det blev en fotolös resa, vilket är rätt surt. Jag kom mig aldrig för att köpa en engångskamera heller, så det får bli en annan gång.

Resan var rolig och intressant. Sonen fångade många medpassagerares intresse, och han fick många "lekkamrater" i form av vuxna som busade lite med honom när han lekte pickeboo leken, och när han stolt visade upp att han fått tag på sin far's mobiltelefon. Det gick lika bra vägen dit som hem igen, och då stannade vi bara hos Farmor en heldag.

Vi åkte på måndag, klockan 12:29, och var fram (med förseningar) klockan 18:54. Då sonen sov lite mer än vanligt under resan (mycket lek och nya ansikten gör en liten trött oftare), så var han vaken och pigg när vi var framme. Väl framme så kom jag inte riktigt ihåg vart bryggan låg, där färjan åkte, så efter jag gått upp för Karl Johans gatan och tittat på det rikliga folklivet, med mycket gatumusikanter, försäljare och andra som var i full färd att njuta av vädret, så frågade en av de som hade en cykel-taxi. Det visade sig att de som cyklar dessa inte alls är norska, och de flesta visste inte heller var hamnen var. Dock hittade jag en som kunde peka vart hamnen var till slut, och gav mig av neråt tills jag såg att jag var på rätt väg.

När jag började närma mig kajen såg jag att båten som skulle gå 19:30, fortfarande låg kvar vid kajen och att jag hade 5 minuter på mig att borda. Dock hade jag inte tagit ut några norska pengar, så den tiden det tog mig att gå till automaten och ta ut lite pengar, så hade självklart båten åkt, dock gjorde det inte så mycket, då det fanns både live musik (gatumusikanter), och en mängd affärer att titta i medans vi väntade till nästa båt skulle gå.

Väl på båten slogs jag av hur vackert det är i Oslo's skärgård, och det var härligt att se medans vi åkte, och jag visade för Samuel dessutom. Jag blev dessutom ännu mer irriterad över att vår kamera var trasig, eftersom jag väldigt gärna hade kunnat dokumentera hela resan i foto dessutom.

Framme på Nesodden, var det bara att sätta sig på bussen till Fagerstrand, och åka tills jag kände igen mig (jag hade glömt vilken busshållplats jag skulle av på, men det var lätt att känna igen mig när jag väl var framme). Sonen som somnat under bussresan, vaknade till precis lagom till att vi skulle gå av, och lät sig villigt läggas på plats i vagnen, och sedan gick jag de sista stegen fram till Farmors hus. Klockan hade hunnit bli 21:38 innan vi kom fram, och jag var genomsvettig av resan, och det var fortfarande dundervarmt ute. Utanför huset lämnade jag vagnen och tog av mig ryggsäcken, lassade upp sonen i armkroken och gick in.

Farmor satt i vardagsrummet och rökte, som vanligt, hennes fullständiga rätt nu när hon var över 90, 92 närmare bestämt, född 1916. Hon röker 2 - 3 paket cigaretter, grön Prince, varje dag, en av hennes vanor, som blivit mer med åren. Hon hävdar dock fortfarande att det inte är röken som kommer döda henne! :-)

När vi kom in och sa hej, så tittade hon upp, och sedan ger hon mig och sonen sitt vanliga härliga leende, det som hon alltid haft så länge jag känt henne. Hon är så liten och så snäll, och när hon ler, skiner hela ansiktet upp. Hon har åldrats ytterligare lite sedan vi sågs sist, vilket är snart 4 år sedan, men till största del ser hon precis likadan ut som när jag var liten. Hon är en liten turbogumma ! :-)

Efter jag berättat vem jag är, ett par gånger, med referens till hennes son, min pappa, så kommer hon ihåg vem jag är. Hon kände igen mig när jag kom, men hon kunde inte placera mig, vilket hon har svårt för nu på senaste tiden, minnet börjar bli sämre och sämre, men efter vi varit där de här dagarna började hon komma ihåg mer och mer om oss.

Sonen var med uppe ca 20 minuter till ungefär, sedan la jag honom på övervåningen och gick ner till Farmor igen. Vi satt och småpratade fram till halv 2 på natten, innan jag kände att jag var tvungen att sova lite efter resan. Under tiden hade Farmor tagit fram sin likör och bjudit mig på flera glas, och försökte få mig att dricka mer, men jag såg till att få det att ta lång tid mellan glasen och till sist ställde jag in den i kylskåpet igen, så hon inte kunde säga att det fanns mycket kvar, och att jag måste dricka mer längre! ;-)

Jag sov som en stock den natten, och dagen efter var det lika varmt som innan. Nu får jag nog pausa lite i berättelsen och fortsätta senare.