Söndag...

Ännu en dag till ända. Idag var en seg dag till att börja med. Sonen höll sig vaken sent igår, och vaknade tidigt i morse. Dock lyckades jag söva honom bra ikväll. Han somnade in så sött redan klockan 19, så jag har hunnit vika allt tvätt och lägga undan den.

Idag blev en rätt kort dag. Eftersom jag var så trött, så orkade jag inte riktigt komma mig för att ta mig ut, och passa på att promenera i det fina vädret vi hade idag. Vi gick de pliktskyldiga promenaderna längs stranden och förbi slottet för att hunden skulle få sin rastning, men i övrigt var vi inne.

Sonen och lille hunden klarar sig bra tillsammans nu, dom ger varandra sällskap och underhållning när jag inte orkar underhålla någon av dom, och det lindrar det dåliga samvetet som dyker upp när jag inte orkar göra lika mycket som jag önskat göra.

Det är roligt att ligga och titta på dom, hur dom interagerar med varandra. Hur min son, 1 år och lite över 3 månader, redan tar kontrollen, och styr över vår hund. När han är pigg och utsövd, dirigerar han hunden som en orkester. Han vet vad P gillar och utnyttjar det på sitt sätt för att få nöjet i att se saker flyga, studsa, bitas sönder osv.. Dom rockar tillsammans och har börjat knyta ett väldigt tight vänskapsband redan.

Det första S gör på morgonen när han vaknat till, är att springa skrikande och stojande fram till en yrvaken P, som sätter sig upp och viftar på svansen. När S når fram, tar han sina knubbiga och gosiga baby-armar och kramar om P ordentligt, ibland blir det en omfamning som han faller in i och ligger och håller om P en stund innan det är dags för lek.

När vi är ute, och går in och handlar någonstans, så kopplar vi alltid P utanför butiken, självfallet, och när vi sedan kommer ut ur butiken har det hänt ett par gånger att jag inte alltid tänker på att vi haft hunden med oss, men det är ingen fara, för S skriker alltid "teeeteeee" så fort han kommer ut och pekar direkt på P för att vi inte ska glömma honom.

Det är rätt häftigt att se...